Om mig



Jag heter Susanne och jag bor i norrland.Redan som liten bebis kom jag i kontakt med hundar eftersom min mormor och morfar alltid hade flera hundar hemma samtidigt. Mest var det lapska vallhundar men här till vänster kan ni se mig tillsammans med en Karelsk Björnhund som morfar hade:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min första hund

 

Min första egna hund hette Tusse och han fick pröva på det mesta. Som ni ser så var han långhårig och det krävdes en hel del jobb till att sköta hans päls.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra hundar

 

Efter det har jag haft schäfer (min goa Sofia som fick en kull valpar åt sin uppfödare) och så Mischa som ni ser här till vänster som valp. Jag tränade också upp kullbrorsan till Sofia, Skiidoo, så att vi blev godkända då vi avlade tjänstehundsprovet. Det var tider det!

Sofia och jag tränade och tävlade spår, det blev inga höga poäng men vi hade kul.

 

 

 

Sedan hade jag långhårig collie. Tjejen här till höger, min Dixie, blev även avelskorad, något som inte var så vanligt på den tiden. Vi tränade och tävlade spår. Jag ställde också ut henne. Detta var på 80-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Collien här till vänster hette Amos, en trevlig sobelhane som jag ägde och visade.

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ytterligare en bild på collie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Amos som liten valp

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...efter det blev det en Rottweiler, Axa, som kom att få några kullar valpar till och med dock inte i mitt kennelnamn. (foto från 1994)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...och varför inte pröva något helt annorlunda än en brukshund, en Storpudel! Dexter fick flera cert och dessutom blev han pappa till flera kullar. Jag lärde mig lite om klippning under de åren som jag hade Pudel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dexter uppförde sig inte alltid som en utställningshund!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slutligen  blev det Lancashire Heeler, ingen pälsvård att tala om här inte och vilken underbara hundras!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är ett kort på vår familj från 90-talets mitt då barnen ännu var små.

 

 

Min man och jag jobbar båda med utbildning och våra barn går skola. Vår dotter går på gymnasiet, andra året, och vår son går redan sitt tredje år på gymnasium. Jag har pysslat med det mesta inom "hunderi". Jag är utbildad instruktör åt SBK, är ringsekreterare och har tävlat och ställt ut aktivt sedan 70-talet.För närvarande är jag också ordförande i SLHK, Svenska Lancashire Heeler Klubben. Dessutom sitter jag med i Västerbottens kennelklubbs styrelse.

Efter att ha haft schäfer, collie, rottweiler och även storpudel förälskade vi oss i denna underbara hundras, Lancashire Heeler. Vi bor precis utanför Umeå med våra två hästar och med våra hundar.

På vår fritid sysslar vi med hundarna, åker på hundutställningar, rider på våra hästar eller tar långa promenader med våra fyrbenta vänner i de natursköna omgivningarna. Vår son Mattias, som ju även är webmaster för denna sida, tillbringar stor del av sin tid vid datorn, ofta med att förfärdiga hemsidor till andra.
Emma vår dotter jobbar mycket med hästarna och hundarna.